...

Jag har inte direkt hakat på trenden med att faschinera mig för Anna Anka och hennes konstiga uttalanden. Men idag kollade jag faktiskt på ett avsnitt av "Svenska Hollywoodfruar" och har också lyckats skaffa mig en uppfattning om henne. Folk må säga att hon är helt dum i huvudet, men jag tycker bara synd om henne. Hennes mamma dog när hon var väldigt ung och därför blev hon bortadopterad till en familj med en mamma som jämt var ute och festade och en pappa som var alkoholist. Sedan bröt hon sig visserligen loss från dem och så småningom hamnade hon i USA. Men hur bra är den tillvaron egentligen? Hon lever hela sitt liv kring hennes man Paul Anka och allting hon gör är för att "representera honom" och att se bra ut för hans skull. Jag vet inte vem som har tutat i henne allt tjafs om att man ska vara sin man till lags och så vidare, men jag tror inte det kommer från henne från början. När man verkligen lyssnar på var hon säger när hon berättar om sitt liv i kameran så blir man ju bara ledsen å hennes vägnar. Jag tycker det låter som om hon innerst inne är extremt olycklig och missnöjd. Som om hon själv har upptäckt att det lyxiga livet inte alls lever upp till folks förväntingar, inte heller de som hon hade när hon först gav sig in i det. Men hon försöker liksom släta över det på något sätt, så att allmänheten ska fortsätta tro att det är underbart och fantastiskt. Att döma av det man får se så lever hon i ett totalt kärlekslöst förhållande (om de nu inte är superduper-keliga med varandra när kamerorna är avstängda, vilket jag betvivlar. Hon tilltalar för fan sin man "Mr. Anka") och hon prackar på sina barn samma värderingar som hon själv har fått inprintade i hjärnan. Jag förstår ärligt talat inte varför hon stannar kvar i det där livet. Nog för att hon älskar alla pengar, diamanter och allt vad det innebär att vara snuskigt rik, men jag tror inte att hon tycker det är värt det egentligen. För även om man har smycken på sig för 18 miljoner svenska kronor så kan det ändå inte kompensera för avsaknaden av kärlek i livet. Stackars henne. Jag tycker uppriktigt synd om henne.

Nu ska jag fortsätta kolla på dessa konstiga blonda varelserna. Maria Montazami är så sjukt rolig att titta på. Man skrattar dock mestadels åt henne, inte med henne. Men hennes liv verkar i alla fall vara nice som fan. Och jag måste erkänna att jag trots min tidigare negativa inställning till de här tre kvinnorna ändå kan respektera dem, för de är faktiskt inte helt tappade bakom en vagn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0