josefiiineberglund

Såg precis ett program som berörde mig. Så tänkte skriva av mig av mina tankar...Jag blir så förbannad. Många svenskar, både killar och tjejer, föraktar många utländska män för hur dem behandlar sina kvinnor. Jag har själv hört många historier och jag tvekar inte på att många av dem stämmer. Jag kommer även ihåg mina starka känslor då jag läste boken Gömda, baserad på en sann historia eller inte, så berörde den mig. Det jag vill komma till är att svenskar behandlar varandra precis lika jävla illa. Vi har ingen rätt att se ner på detta då vi själva beter oss som vi gör. Det är fysisk misshandel att ta till våld och skada sin partner. Men det är psykisk misshandel att aldrig släppa taget. Folk förstår inte innebörden av att göra slut. Att göra slut betyder inte enbart att man inte längre är ett par och att man kan knulla rundor hur man vill. Så länge man fortsätter ha samma relation till varandra så är det inte slut? Många verkar tycka att det är hur bekvämt som helst att stanna i ett förhållande utan förpliktelser. Man ljuger och sårar för att man inte vågar stå för vad man egentligen håller på med. Man är rädd att erkänna att man träffat någon annan av rädsla att personen i fråga aldrig mer vill prata med en. Men åter till vad innebörden av "göra slut" betyder. Man har inga skyldigheter till varandra, punkt. Och i de flesta fall funkar det inte att vara "vänner" och att prata med varandra dagligen. Om din kompis en vecka efter uppbrottet med sin partner med ett smile säger "Det känns faktiskt jätte bra. Vi har bestämt oss för att vara vänner" så är det i 99 fall av 100 bullshit. Orsaken till att man umgås med ett ex är att man har känslor kvar? Varför har man annars behovet? Visst att man har delat mycket, visst att man blir ensam efter att relationen tagit slut och visst att man känner att personen är den enda i världen som förstår sig på en. Det man måste tänka på i denna situationen är hur man reagerat om exet skaffat ny flick/pojkvän. Har man då samma behov av denna såkallade kompisrelation? Om inte så hade man nog andra avsikter. Och om man känner att man vill fortsätta vara vänner så tvekar jag på att den nya flick/pojkvännen är särskilt bekväm med detta. Jag skulle aldrig låta min pojkvän vara bästis med sitt ex. Detta hade jag kunnat prata/skriva om i en evighet då det är en hel vetenskap. Kärlek är det bästa och det absolut värsta som finns. Men skulle man gå runt och vara rädd för kärleken för att den en gång kommer ta slut så skulle man nog inte må särskilt bra. För "det som inte dödar härdar" och hur jävligt det än känns när man är i det så tar man sig ur det och finner glädje på nytt. Så är det med exakt allt här i livet. Man är starkare än vad man tror. Många är värda så jävla mycket mer än vad dem får. Och egentligen vet dem om det men vågar inte sätta ner foten i rädsla av förändringar. Många är så rädda för att bli ensamma att dem hellre tar all skit och går runt och mår psykiskt dåligt dag efter dag, månad efter månad och år efter år. Det är inte värt det