josefiiineberglund

Ibland kan jag bara bli så rädd för att något ska hända. Ni vet hur man ibland hör skräckhistorier från livet, om folk som lever världens bästa liv och så boom. Cancer, trafikolycka, dödsfall. Sen kan man ju inte gå runt och vara rädd för saker som kan hända, istället för att leva livet liksom. Men ibland känns det som att jag (och kanske andra) tar lite väl lätt på det där, att något sådant aldrig skulle kunna hända mig. Man gör kanske det för att överleva och inte bli tokig. Varje gång jag går de sista stegen in på ett flygplan ser jag ett scenario framför mig att planet kommer att störta. Jag blir aldrig särskilt orolig, tänker mest på att jag skulle vilja säga något till alla jag älskar en sista gång. Och på något sätt känner jag också att nej, det där skulle nog inte kunna hända mig. Vad är chansen för det liksom, en på flera miljoner? Men tänk så händer det. Tänk så är jag just den på miljonen som det skulle kunna hända. Det händer ju någon.

Sen kan jag också överanalysera det faktumet att jag faktiskt har haft väldigt tur hittills. Jag föddes inte fattig i afrika, jag har sluppit växa upp med alkoholiserade och misshandlande föräldrar, jag har aldrig haft någon livshotande sjukdom. Just därför kan jag känna att det kommer att hända någonting, åtminstone någon gång under mitt liv. För varför skulle jag få leva ett helt liv utan något sådant? När det finns hur många som helst som råkar ut för något fruktansvärt? Eller så får jag helt enkelt förlita mig på en god karma, att jag har gjort bra gärningar i mitt förra liv som gör att jag förtjänar att leva ett bra liv denna gången. Usch, dessa tankarna kan verkligen driva en till vansinne